Etikettarkiv: rådjuret

Rådjur

Rådjuret är ett vanligt djur i Sverige och man uppskattar att rådjursstammen uppgår till någonstans mellan 600 000-800 000 individer inom landets gränser. Det är även många bland landets jägare som uppskattar att jaga och fälla detta djur, till stor del tack vare det möra och välsmakande köttet. Till utseendet är rådjuret en graciös och smidig varelse som med sina 60-70 cm i mankhöjd hör till några av de minsta hjortdjuren. Dess päls varierar i färg beroende på årstid. Under sommaren har djuret en rödbrun päls som under vinter blir gråbrun. Många har även sett rådjur med vita fläckar, men det är i själva verket endast kiden (rådjurets ungar) som under de första veckorna bär dessa fläckar. Ett annat kännetecken är det vita akterspeglet. Rådjuret är som mest aktiv vid gryning och skymning och använder stor del av tiden därimellan åt att leta mat. Den huvudsakliga födan är lövträd, skott av gran och tall och örter. Under vintern består matvalen av bärris och ljung som den hittar under snön eller på barkmark. Kan den inte hitta detta äter den även gran- och tallkvistar. Rådjuret är noga med sin mat då den vill ha så lättsmält och energirik föda som möjligt. För hjälpa matsmältningen på traven idisslar djuret sin mat, vilket kortfattar betyder att maten efter att ha passarat i två av dess magar, stöts upp för tuggas ytterligare en gång. Någon gång mellan slutet på maj till slutet på juni föder honan en kull, vanligtvis bestående av en till tre kid. När dessa är ungefär ett år gamla och könsmogna, lämnar de modern för att leva på egen hand. Sitt harmlösa utseende till trots betraktar många rådjuret som ett skadedjur. De har nämligen visat sig kunna åstadkomma avsevärda betningsskador på nyetablerade skogsbruk samt i viss mån även bland jordbruk och i trädgårdar. Det har under en lång tid inte funnits några kända medel för att på ett skonsamt sätt hålla dessa djur borta från specifika områden, även om man med stängsel till stor del har lyckats. Det har dock på senare tid utvecklats produkter på marknaden som med hjälp av ultraljud skrämmer bort djuret när de närmar sig. Enkla inställningar på skrämman gör att man kan välja om den ska vara konstant aktiv eller använda sig av en inbyggd rörelsesensor som gör att ultraljudet slås på då djuret närmar sig. En positiv bieffekt har visat sig vara att beståndet av fästingar i trädgårdar även minskat då rådjuren- som ofta har mycket fästingar i pälsen- har hållit sig borta.