Etikettarkiv: mullvaden

Mullvad

Mullvaden är ett däggdjur som tillbringar det mesta av sin tid under jord. Den är en riktig specialist på att gräva och skapa underjordiska gångar och tunnlar. Dess framfötter är utrustade med kraftiga klor med membran emellan var och en av dessa. Bakbenen har dessutom en extra utväxt som underlättar grävandet. Mullvadens syn är dålig vilket gör den till sårbar ovan jord där den har svårt att uppfatta rörelser tillräckligt snabbt. Dess hörsel och lukt är däremot riktigt bra. Till storleken är djuret litet och blir sällan mer än 16 cm lång och väger mellan 72 till 128 gram. Pälsen är mörkt skimrande och går ofta i en svartblå eller svargrå ton. Sällsynta gentiska avvikelser i form av gul- eller vitaktiga mullvader har dock observerats. Dess korta svans brukar i genomsnitt vara 2,5 cm lång. I mångt och mycket är mullvaden ett ensamlevande djur. Individen har ett eget bo som den markerar med hjälp av urin. Det är endst vid parning, som sker en gång  per år (mellan mars och maj) som de dras till varandra med hjälp av lukten. Hanarna och honorna har åtskilda bon även efter fortplantningen. Efter en dräktighet på upp till fyra veckor föds en kull som vanligtvis brukar bestå av två till sju ungar. Vid födseln är ungarna väldigt hjälplösa då de är nakna, blinda och små. Tack vare sin aptit växer de dock snabbt och lämnar boet efter redan två månader i genomsnitt. Ofta blir de unga mullvaderna offer för rovdjur då de befinner sig ovan jord. Några av de djur som brukar jaga mullvadarna är rovfåglar, rävar och vildsvin. Det händer även att hundar och katter får tag på dem. Mullvaden förekommer oftast i bördig slättmark men kan även finnas i mer bergiga områden. Vanligtvis undviker den barrskogar och föredrar istället ängar, trädgårdar och odlingsmark. Ett tydligt tecken på att det finns mullvadar i närheten är de jordhögar som bildas då djuret skyfflar ut jord i änden på en tunnel. Mullvaden gräver både djupa gångar som är belägna cirka 15-25 cm under jordytan samt ytligare gångar där den söker mat eller letar efter en partner. De ytligare gångarna är endast några centimeter under ytan. Mullvaden letar efter föda på en yta mellan 600 och 900 kvm. På menyn står exempelvis daggmaskar, larver, insekter, sniglar och möss- dvs andra jordlevande djur. Faktum är mullvaden är en riktig storätare och äter omkring 50 % av sin egen vikt varje dag. Dess mycket kraftiga tänder kommer till stor nytta då den ska få tag på bytesdjur. Den kan med hjälp av tänderna dra en mask ur jorden trots att denna är delvis under jord. Mullvaden finns i västra Storbritannien, Central- och Östeuropa, Sibirien samt i viss i mån i Nordeuropa. I Sverige finner man den först och främst i Götaland och så långt som upp till Södermanland. Bland odlingar anses djuret vara ett skadedjur då den kan åstadkomma stora skador på åkrar och ängar. Det är framför allt under sommaren som man ser de nyskapade mullvadshålen. Under vintern gräver sig mullvaden längre ner för att kunna hitta föda.